Milous dagbok

Igår var Milou på habiliteringen. Det var väldigt produktivt måste jag säga. Vi började med att träffa audionomen.

Milou gjorde en observationsaudiometri som faktiskt äntligen påvisade det vi föräldrar har tjatat om sedan hörisarna kom. Att de är för mesigt inställda. Att Milou verkar höra sämre än förväntat. Milou var dock mest intresserad av att sitta och skrikprata med sina strumpor under testets gång så det i sig kanske var lite svårtolkat, haha.

Två audionomer satt med i rummet, och de kom överens om att de skulle ”tympa” Milou inne i läkarrummet. Jag fattade noll och min älskade, trötta bebis hade äntligen somnat med tummen i munnen, så jag hängde bara på. Frågade ingenting. De stoppade in en röd plopp i örat och tryckte på en knapp. Undersökningen går ut på att mäta trumhinnans rörlighet, vilket kan tala om ifall det finns – håll i er – vatten i mellanörat. Vilket hade varit en möjlig förklaring på dagens sämre resultat. Men som inte var en förklaring. Eftersom trumhinnan var lagom rörlig. Så det vi sagt gång på gång, att Milou kanske faktiskt inte hör trots hörisar, stämde ju då. Tidigare har de fått ”svar” vid typ 60-65. Idag vid 80-85. Stor skillnad.

De ändrade inställningarna i hörapparaterna. Och vi såg skillnad direkt. Milou märkte också skillnad på en gång och blev lite känslosam. Lilla älsklingen. Vår fina bebis. Nu vänder sig Milou om efter ljud och för att se vem som pratar. Det är stora framsteg. Äntligen händer något. Som inte hänt innan. Ytterligare ett kliv längre ut ur bubblan.

Sen gjordes nya avtryck för nya insatser. Den vänstra glider ur hela tiden. Det spelar ingen roll om vi använder tejp eller band. Den har dålig passform. Vår audionom observerade att den vänstra dessutom är mindre än den högra. Jag skojade och sa att bebisens öron kanske växer ett i taget. Jättetråkigt skämt, men de skrattade litegrann. Sen kom specialpedagogen och knackade på. Milou var nu pigg och alert. Hög på sina nya hörselintryck. Vi följde med specialpedagogen så långt ner i andra änden av korridoren det var möjligt, och in i ett stort rum. Milou var intresserad av den blommiga 80-/90-talsklädseln på soffan.

Vi gick igenom ett formulär som vi föräldrar hade fyllt i inför mötet. En slags skattning av Milous hörselutveckling. Det blir spännande att se hur det kommer att fortsätta nu med de nya inställningarna. Jag berättade om situationen i väntrummet på BVC, när Milou självmant tog kontakt med en annan förälder. Specialpedagogen tyckte att det var en spännande observation av Milous kommunikativa förmåga. Vi skulle fortsätta observera situationer då det var möjligt. Jag fick två broschyrer i handen. Den ena om att välja förskola och den andra om ljud- och ljusmiljö. Milou uppskattade att få lägga sig i vagnen och börja rulla hemåt. Det var en stor dag för vår älskade bebis.