Igår ringde jag och skulle höra hur det går med Milous CI-utredning. Jag hade till och med fått instruktioner av läkaren att ringa just detta numret vid just denna tidpunkten om vi inte hört något.
En grinig person i andra luren talade bestämt om för mig att HON minsann inte hade bokat in nån tid för Milou och hon hade inte för avsikt att göra det inom den närmsta tiden heller. För att, citat ”jag kom tillbaka från semestern igår och jag har inte ens hittat mitt skrivbord än. Och jag har flera högar med papper att gå igenom!” Slut citat.
Så, vårt älskade lilla barn på snart 8 månader, som vi fått höra ska utredas och opereras innan nio månaders ålder. Vårt älskade, nästan helt döva lilla barn. Vårt barn. Barn! Har alltså inte fått någon tid för CI-utredning för att personen jag pratade med i telefon ”inte har hittat sitt skrivbord”.
Hur kan man som yrkesperson sitta och säga så till en patients förälder?
Snälla gode Gud, blir jag i framtiden trött på mitt jobb – låt mig inte ta ut det på barn och föräldrar. 
Senaste kommentarer