När Milou var någonstans mellan 15 och 16 veckor kom det första riktiga svarsleendet, som utan minsta tveksamhet var ett svarsleende. Morgonen därpå var det som om någon hade stoppat i kontakten, tryckt på knappen, vridit om nyckeln, tänt lampan… Ja, alltså det var som att Milou från en dag till en annan klivit ur sin bubbla och nu började kommunicera och intressera sig för omvärlden. Det tog några veckor med hörapparater. Nu är skillnaden stor. Vår bebis, som från början ”behandlade oss som luft” hade plötsligt börjat ta egna initiativ till samspel.
Vi gick på de bokade tiderna hos både ögonläkare och barnneurolog. De kunde inte hitta någonting här och nu, men ville båda två kalla Milou på återbesök om ungefär ett år. Ögonläkaren vill söka efter tidiga tecken på Ushers syndrom, och neurologen ville hålla lite koll eftersom Milou varit så sen med framförallt leendet. Men det betydde inte att vi inte kunde avboka neurologen om vi kände att allt bara gick jättebra om ett år, sa läkaren när vi skulle gå.
Tänk så stor skillnad hörisarna har gjort för Milou! Från egen bubbla till supersocial!
Senaste kommentarer