Jag följer av någon anledning (förmodligen att 2/3 barn är födda där) SÖS insta. Igår hade de med ett klipp från hörselscreeningen på BB. Blev ju lite sentimental ändå. Det är lite konstigt att ha känslor kring något man inte trodde att man hade känslor kring. Jag trodde jag var helt cool med BB och screeningen. Men var tydligen inte det. För på något vis är jag tydligen lite kvar på BB med Milou. Kvar i tiden då vi antog att Milou hörde. Fast jag vet att Milou är 6 månader nu. Äter lite mat. Har hörapparater. Älskar sand och att bada. Men ändå är jag pyttelite kvar och väntar på att börja min föräldraledighet såsom det varit med de äldre barnen. Vara hemma. Känna sig lite isolerad, inte pga corona. Promenera lite med vagnen. Inte sitta i väntrum. Inte gröpa ur vax från hörapparatsinsatser kl 23:30. Inte vara skiträdd att få böta flera tusen för att barnet rycker ur en höris och kastar den i lekparken. Jag vill absolut inte byta, för jag vill såklart ha min älskade Milou just precis så som min älskade Milou är oavsett vad som kommer att höra till. Men det är konstigt med tiden och det var lite jobbigt att se klippet från hörselscreeningen och allt har gått så snabbt att jag inte riktigt hänger med men det går ändå så långsamt för jag vet inte om Milou får tillräckligt med hörhjälp och bla bla bla. Bla bla. Bla. Jag vill stanna tiden lite. För det går så fort när bebisen är liten. Men om tiden går fort när bebisen är liten, och om min bebis inte är så liten längre. Då går tiden kanske lite långsammare snart. Så att jag hinner ikapp.
Okej, så vår älskade bebis är 6 månader och ska börja med lite mat. Jag är en jobbig förälder. Bergis. För jag nojar mycket över att barnen ska sätta i halsen. Bitar av mat. Så jag gav Milou lite puré. Vad är det första bebis gör? Sätter puré i halsen.
Nu testar vi lite olika. Lite fruktmos. Lite finfördelad övriga-familjen-mat. Lite stor bit grönsak i matnapp. Milou gillar att stoppa saker i munnen. Gärna sina hörapparater. Maten åker oftast ut igen. Jag är nöjd så länge medicinerna sväljs. Resten spelar inte så stor roll. Än. Milou har provat lite pasta, lite nötkött, lite morot, lite fisk, lite ris, lite potatis, lite quornfärs. Lite mer av lite annat. Ja jag är medveten om hur ofta jag skriver lite. Jag tycker att det är ett bra ord.
Nu när hörisarna åker ur stup i kvarten har vi fått sätta på en hjälmmössa mitt i värsta ökenhettan. En tunn. Men ändå en mössa. Den fyller sitt syfte. Vår älskade bebis har en stark vilja. Om något inte går som planerat, eller om Milou inte vill, då åker hörisarna ur snabbt som ögat. Samma sak om Milou är uttråkad. Då plockas en höris ur och stoppas i munnen. Ska det inhaleras med nebulisatorn – ja då slits de ur och kastas iväg över golvet. Vår älskade, bestämda bebis. Så underbar. Så efterlängtad och så älskad! ❤
Senaste kommentarer