Milous dagbok

Hej!

Välkommen till oss. Kanske är du som läser nybliven förälder till ett mycket litet barn som inte fått godkänt på hörselscreeningen på BB. Kanske blir du då lite mindre orolig och förvirrad av att läsa om vår älskade Milou.

Milou är vårt tredje barn. Tredje bebisen på 4 år. Man ska inte jämföra sina barn, men det gör man. Medvetet eller omedvetet. Hade det varit första barnet hade vi nog inte fattat. När vi hade ett barn var det tyst runt omkring oss, sällan plötsliga höga ljud. Nu med tre barn låter det konstant. Mycket. Högt. Ofta. Illvrål. Kan själv osv. Då märks det tydligt när en liten bebis inte hör. När syskonen plötsligt skriker precis intill. Så det kom ju egentligen inte som en chock. Fast ändå, lite.

Vi gjorde detta för 1,5 år sedan. Fick barn, alltså. Samma förlossningsavdelning, samma BB-avdelning, samma BB-mottagning vid återbesöket. Samma hörselscreening.

Vi satt på BB och ville hem. Hade fått en tid för återbesök till BB-mottagningen en söndag. Då var hörselscreeningen stängd, så vi skulle behöva komma tillbaka ytterligare en gång.

”Kan vi inte bara skita i den där screeningen?! Den visar ju ändå aldrig nåt”, suckade jag.

Tänker nästan dagligen på den oerhört korkade kommentaren. ”Visar aldrig nåt”. Facepalm. Hur kan jag säga en sån otacksam sak när det är för mitt barn som screeningen finns?! Fast det visste jag ju inte då.