Milous dagbok

Ni vet den där filmen? Vi hade i alla fall tur med vädret. Det hade inte vi.

Men ganska precis allt annat hade vi faktiskt tur med, och nyblivna tvååringen älskade sitt kalas.

Precis när vi skulle börja dekorera pergolan drog världens oväder in. Först kom lite regn. Sen kom lite blåst och snodde med sig en ballong. Sen kom en blixt. Åska. Därefter jättemycket regn.

Det bästa med att vår bebis är så lång är att det finns funktionella ytterkläder som faktiskt passar. På med fleece och galonisar och ut. Men hörisarna då? Tillbaka på ruta ett. Hur sjutton gör man? Hur sjutton gör förstagångsföräldern när barnet ska ut i ösregn för första gången? Hur sjutton gör jag för att rädda hörisarna undan syndafloden? Känslan är densamma. ”Vet inte…” Vet lite. Fattar ju att en sydväst ska på. Måste Milou ha mössa under? Blir det för varmt? Dämpas ljudet för mycket? Är det kallt ute? De dyra hörapparaterna är mitt ansvar som förälder. Hur mycket vatten tål de? Hur många droppar under hur lång tid?

Klär på Milou alldeles för mycket och går ut. Men mössan och sydvästen skyddar hörisarna mot regnet. I minst en halvtimme skyddar de. Sen slutar det regna. Galon känns varmt när solen lyser. Tar av Milou sydvästen och tar av Milou mössan och märker att svetten runnit där under. Ner på hörisarna. Som blivit blöta. Svettiga. Men jag skyddade dem i alla fall från regnet.